Nu har dagen min syster väntat på kommit, jag ska skriva om mina syskon.
Mitt första syskon blev lilla Hugan, eller ja Hugo. han föddes på valborg 1995, jag var alltså ca 2 år då så jag minns ju inte riktigt hur det kändes att bli storasyster första gången. När Hugo blev 3 år och jag var 5, kom Elvira till världen, den 6 Januari hade hon turen och bli född, det kommer hon väl inte dock inte fatta att de var tur förs hon ska fylla 18 eller 20, haha. Både Hugo och Elvira har samma mamma och pappa som jag, dom skilde sig när jag var 8, så Elvira var bara 3 alltså.
Båda mina syskon är idrottsnördar, båda håller på med fotboll, Hugo håller även på med hockey. När han inte är på träning så är de fullt ös ute på gården eller på våran lilla fotbollsplan när grannarna kommer upp och spelar. Helt galna. Elvira är mer för friidrott, även fast hon inte håller på med det just nu. Elvira är den systern som kallas för Beja också, till er som inte vet det. Hon har ett 20-tal smeknamn och det är väl ingen som riktigt fattar hur hon har fått dom, vi har kallat henne beja hela hennes liv så, haha.
Efter att mamma och pappa skilt sig så bor mamma med Roger, som är pappa till mitt tredje syskon Freja. Freja föddes 2008 den 4 april, så hon är inte så gammal. Jag var ju 15 när hon föddes så jag minns faktiskt hur de kändes på ett ungefär när hon kom till, jag var helt överlycklig, samtidigt som jag tänkte att det nog skulle bli jobbigt när hon är så pass yngre. Men det blev inte jobbigt, det är helt underbart roligt faktiskt, och en väldigt bra förberedelse om jag själv ska skaffa barn sen liksom, jag har ju på sätt och vid varit med och uppfostrat henne.
Roger hade också 2 barn innan han träffade mamma, så Lucas och Linnéa som dom heter har jag ju också spenderat många år av min barndom med, dock pratar jag inte med nån av dom nu, mer än att jag kanske säger hej till Lucas nån gång ibland. Synd, men jag kan inte göra nånting åt det verkar det som..

Mina syskon kan vara världens plågor, och i många lägen har jag velat sälja dom, eller helt enkelt skänka bort dom. Men i många lägen tänker jag om och vet att dom betyder så otroligt mycket för mig, och jag älskar dom av hela mitt hjärta. Vad vore jag utan min som jag kan prata om allt med nu för tiden? Och utan min syster, skulle ju inte ha någon att reta gallfeber på. Det vore inte lika roligt utan er. ♥